Om det är något arkitekter är dåliga på så är det att skriva texter om sina projekt. Så fort det ska bli en presentation åker klichéerna fram. En härlig plats att njuta av solen, mysigt, ett spännande möte eller vad det nu kan vara som är populärt för dagen. Och det var ju inte direkt så att man fick öva skrivande på utbildningen. Jag hoppas det har ändrats, men jag tvivlar. Istället är presentationstexten något man slänger ihop dagen innan, och att kunna formulera sig intressant och informativt är inte alla förunnat. Jag brukar trösta mig med att de boende, kommunfolket och så vidare som ska titta på presentationen i alla fall inte sett så många så att de känner igen "häckar delar in trädgården i mindre rum, där man kan sitta avskilt men ändå ta del av världen"-skiten som man oftast pressar ur sig.
Men nu har jag en annan tröst. Vad man än skriver är det svårt att nå upp till texten jag hittade idag (arkivstädning): ett litet träd med blodfärgade blad. Okej om de skrivit blodröda, det känns ju mest som en iögonenfallande färg. Men blodfärgade? Kände de inte associationerna man får? Eller är det bara jag som har konstiga tankebanor? Fast resten av kontoret höll med, så jag är inte helt unik.
Bara för att jag skrev så här kommer jag säkert snart att hitta något jag skrivit alternativt skriva något som är ännu värre. I så fall lovar jag att skriva ner det också. Tills dess får vi alla jobba på att skriva bättre, ha färre klichéer och framförallt: sluta använda ordet rumslighet i närvaro av icke-arkitekter! Det fungerar bara inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar