Man genomför sitt projekt, sliter och svettas in i det sista så att allt som måste med är med. Det går ut på förfrågan och man förlorar sin baby ur sikte. Efter ett tag får man reda på att ett företag kan tänka sig att bygga för lite mindre pengar än de andra och man stämplar om. Nu tror man att allt är frid och fröjd, förutom vissa oundvikliga saker som oupptäckt berggrund, ledningar som inte går där de borde och växter som inte står att finna på jordens yta.
Men så kommer de uppenbarligen oundvikliga telefonsamtalen:
-Eh, hur ska vi göra med det här?
-Som det står i beskrivningen.
-Dom hära skyltarna, var ska dom stå?
-Det står på ritningen.
-Eh, vi missade visst det här när vi demonterade, kan du säga vad som ska vara vart?
-Suck, ja, jag fixar, jag fixar.
Ok, det är ett femtiosidigt dokument med massa mumbo-jumbo som man säkert inte behöver läsa när man jobbat på byggen i trettio år. Men innan man ringer och frågar kanske man kan bläddra lite i papprena? Och innan man börjar riva kanske en byggledare eller så kan kolla upp lite vad som ska bevaras? Vi gör inte allt pappersarbete för skojs skull.
Så händer det förstås ibland att man faktiskt har glömt ta med något. Men det är en annan historia, det tar vi en annan gång. Och det var ju faktiskt därför PMen uppfanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar