Olydig hjärna

Jag drömde att jag höjdsatte inatt. Så vaknade jag och sade till hjärnan: Du, det är väl inte så bra hantering av jobbstressen att göra om dagens arbete på natten?
Hjärnan: Jag vill inte jobba mer, jag vill ha julmat! Och pakeeeet!

Om världen ändå vore platt

Alla gången jag höjdsatt brukar det någonstans i mitten inträffa att jag vrålar "jävla backar, varför kan inte all mark vara platt för" ut över kontorslandskapet. Varpå någon kollega svarar "eller hur!". Eller kanske "håll tyst och låt oss jobba!" Nu håller jag i alla fall på att höjdsätta en gård som är alldeles alldeles platt. Så platt så att den knappt lutar ens 2% någonstans. Nu vrålar jag istället "men kan det luta lite så att vattnet kan rinna någonstans!?". Allt vore så mycket enklare om det inte vore för den här så kallade verkligheten.

Fullt upp

Vissa saker upprepar sig varje år. Alla projekt ska vara klara till midsommar och till jul. I januari och augusti är det lugnt. Så just nu har jag JÄTTEMYCKET att göra på jobbet. Då orkar jag inte tänka på saker att skriva om. I januari blir det säkert lugnare, då ska jag ta tag i det här igen.

Gå i berg och dalar

Det här är ett roligt projekt i Duisburg i Tyskland. En skulptur/bergochdalbana för gående. Snygg, intressant och användbar (nåja).

Arkitekturdag

Det var ju Arkitekturdagen förra fredagen och högtidlig utdelning av diverse priser. Jajamen, den här bloggen är rykande aktuell. Jag blev påmind om dagen på lördagen när priserna stod nämnda i DN och skrev upp det på min att skriva om-lista. Men det är inte priserna jag tänkte ta upp, utan det faktum att hela arrangemanget nästan alltid vänder sig uteslutande till husarkitekter. Jag har varit på dagen några gånger och det har varit intressant, men föreläsarna är husarkitekter som pratar om hus. Har man tur kanske någon nämner något om stadsplanering. Självklart är husarkitekterna i majoritet, men är det för mycket begärt att en föreläsning handlar om något annat? Helst landskap då, men det får väl varieras med inredning och planering, så att alla vi andra kan få något ibland.

Samma problem har för övrigt Arkitektur, som ändå har som mål att vara DEN arkitekturtidningen i Sverige. Tre sidor per nummer borde väl kunna avsättas till lanskap, inredning och planering? Ni kanske inte måste ta med vartenda arkitektritat fritidshus som byggs i landet?

Ok, nog med gnäll för denna gång. Jag tycker att det var riktigt bra kandidater till Sienapriset i år. Inte för att jag varit på något av ställena, men de ser lovande ut. Lite utflyktsmål till nästa sommar kanske?

Intervju med Martha Schwartz

På bloggen The Dirt publicerades för några dagar sedan en intervju med Martha Schwartz. Jag gillar ju hennes verk väldigt mycket och dessutom verkar hon vara en allmänt vettig person. Intervjun handlar om uthålliga samhällen och hon säger en hel del bra saker. Hon beskriver problemet att man (framför allt i USA) inte ser det byggda landskapet som landskap, utan att bara naturen kvalar in i det som är värt att bevara. Enligt henne bör även "mellanrummen", vägar, bakgårdar etc, få en genomtänkt utformning, och det kan man ju bara hålla med om.

The Dirt är överlag en intressant blogg. Den drivs av ASLA, American Society of Landscape Architects, och blandar intervjuer med inlägg om projekt och material. Tyvärr är alla inlägg väldigt långa och skrivna på ett inte alldeles lättläst språk. Men tar man sig bara tid kan man lära sig en hel del intressant.

Boende, igen

Jag är inte helt övertygad om att boendepresentationer är det bästa sättet. Det är inte helt lätt för folk att förstå att i princip allt är förhandlingsbart när man presenterar vad som ser ut som ett färdigt förslag och det är svårt för många att läsa ritningar. Många har kommit för att lyfta sin hjärtefråga och kan ha svårt att släppa den även om man under mötet kommer fram till en lösning. En del verkar utgå från att arkitekter är onda alternativt inte förstår någonting. Det är klart att man inte kan ha samma förståelse för ett område om man inte bor där men bostadsgårdar är inte sååå olika varandra och det här är vårt jobb. Det är heller inte så att landskapsarkitekter hatar grönytor och vill göra fula gårdar åt folk. Det är bara det att vi har ganska många aspekter att ta hänsyn till, de boende, skötsel, lagar och regler. Vissa saker kanske är fullt logiska även om det inte verkar så.

Hur ska man då göra det bättre? Jag själv behöver jobba lite på mina presentationsskills. Problemet är att vissa saker som för mig är självklara är obegripliga för lekmän, medan saker jag tror kan behöva förklaras i själva verket är jätteenkla. Det blir också svårare för att man aldrig vet vilka som kommer och vilka förkunskaper de har.

Det bästa presentationssättet vore nog med modell, det är lätt för de flesta att förstå. Men det är dyrt att bygga. 3d-modeller kommer väl komma mer och mer, men för små företag som oss är det dyrt med cadlicenser. Och man kan nog inte helt gå ifrån planer, de visar ju trots allt hela området. Fler perspektiv/photoshopbilder ökar förståelsen men tar också tid och blir dyrt. Och förmodligen skulle antalet medverkande på boendemötena inte bli större.

Det tål att funderas vidare på. Det borde väl finnas något bättre sätt?

Boendepresentationer

När vi ritar bostadsgårdar går det oftast till så här: Vi pratar med beställaren och besöker gården, skissar upp ett förslag, diskuterar det med försäljaren och gör en del ändringar och gör sedan en färglagd presentation som de boende får titta på. Oftast har man ett möte där jag presenterar förslaget och de boende får tycka till. Bakom det hela finns en demokratitanke, folk ska få påverka sin boendemiljö. Tyvärr känns det inte som att det här är det bästa sättet att engagera folk. Ett typiskt boendemöte har fyra deltagare, oftast äldre. Oftast tycker folk inte så mycket mer än att det är bra att det ska byggas om. Ibland får man önskemål om mer eller mindre lek, fler sittplatser, grillplatser, vissa speciella växter och ibland får man gnäll. Dessvärre är det sällan konstruktivt gnäll utan mer av typen "jaha, är det här det bästa sättet att göra det här?" (eh, ja? gör nåt bättre själv då! säger jag inte) Antar att det är en blandning av att folk inte kan sätta sig in i planer så snabbt, inte förstår hur lätt det är att ändra saker i det här skedet och att vi ändå som landskapsarkitekter är bra på sådant här. Men ur demokratisynvinkel kunde man lika gärna strunta i dessa möten. Fast nu har ju alla möjlighet att säga sitt.

Bloggtips

Det är fullt av bloggar på internet men inte så lätt att hitta bra arkitektur- och byggrelaterade bloggar. Jag tänkte tipsa om en jag nyligen börjat följa: Pruned. En slags blandning av samhällsbyggnad, konst och landskapsarkitektur typ. Jag gillar bland annat serien (Im)possible Chicagos om möjliga och omöjliga framtidsscenarion för Chicago.

Artikeltips

Jag vill tipsa om en artikel på branschaktuellt.se, Arkitektur - Synovate, Såpa eller Mediasoppa? Den handlar om hur vi ska veta om vi bygger den bästa arkitekturen och om man egentligen kan lita på opinionsundersökningar. Dessutom ifrågasätter den värdet av läsartävlingar som de Metro har kört några gånger där man ska rösta på fyra olika arkitektförslag baserat på snygga illustrationer. Artikeln kommer väl inte direkt med några lösningar, men den är tankeväckande.

Symboler

Ingen, i Stockholm i alla fall, har väl missat diskussionen om tv-eken. Riskerar den att falla när som helst eller kan den stå i flera hundra år till? Vill staden fälla den i en lömsk "almarna i Kungsan"-liknande kupp eller är de på riktigt oroliga att trädet ska rasa på en bil?

Jag tycker att det här är en riktigt irriterande debatt. Det finns inga planer på att bygga en tunnelbaneuppgång här, så Kungsträdgårdsargumentet är riktigt platt. Att det flera år in i framtiden eventuellt ska byggas en spårväg förbi här är knappast anledning till att fälla den nu. Jag är övertygad om att Trafikkontoret vet betydelsen av trädet och att det inte var med glada flin man tog beslutet.

Majoriteten av de som uttalat sig i media (som jag sett, jag har inte följt debatten särskilt noga) är boende i området, utan specifierad trädexpertis. Jag är inte heller trädexpert och har inte tittat på trädet på senare år i verkliga livet så jag väljer att tro på stadens expert. Det kanske är naivt. Man kan nog i alla fall utgå från att Trafikkontoret väljer att ta ned eken i god tid innan den faller. Den står mitt i gatan. Om den rasar är risken stor att grenen/trädet träffar en bilist eller gående. Med risk för dödsfall. Är det något som känns ok?

Det som mest stör mig är dock att alla dessa människor som vill hindra fällandet av ett träd lyser med sin frånvaro när andra delar av naturen runt Stockholm hotas. Norra Djurgården och Albano är områden i utkanten av Nationalstadsparken som ska bebyggas. Är det någon som står där och protesterar? Staden växer utåt och inåt och man kan inte bevara allt.

För övrigt är en ny ek uppdriven på plats och ska återplanteras när trädet är fällt. Förhoppningsvis kan den stå i nästa tusen år.

Sommarblommor

Orkar inte med något vettigt inlägg, så det blir en bild på en sommarblomsuppställning: Hur man får ut så mycket sommarblommor som möjligt på liten yta.

Etik

Under föreläsningen berättade Martha Schwartz bland annat om en park hon hade ritat i Beirut. Beställaren ville ha möjlighet att spärra av parken för att kunna förhindra demonstrationer. Det gav upphov till en fråga från publiken, hur hon förhöll sig till sådana saker som går emot det som anses som självklart i väst, att offentliga platser ska vara öppna för sådant. Schwartz hade ett väldigt bra svar på det. I Beirut har det varit brist på parker och skapandet av en så här stor park ger så mycket till staden att möjligheten att stänga av den är en mindre del. Dessutom är det inget som säger att den verkligen kommer stängas av i framtiden. Hon hade dessutom löst avspärrningen på ett snyggt sätt så att det inte alls var uppenbart vad det var till för.

Sådana här etiska frågor är inte direkt något som tas upp på utbildningen eller senare. Det är ju heller inte så stort behov av det i Sverige där det största problemet väl oftast är "är det dumt att bygga på i den här orörda naturen". Men det vore väl bra att veta hur man skulle hantera sådana saker. Frågeställarens inställning var "jag skulle aldrig kunna göra något sådant" medan Schwartz var "de får en park vilket är viktigare än att den kan spärras av". I det här fallet håller jag med Schwartz, men man bör göra en bedömning från fall till fall. Men skulle man kunna säga nej till ett jobb? Om man har en massa annat på gång förstås, och om det inte är någon viktig beställare. Jag håller precis på och slutför projekteringen av en förskola som ska ligga på en tidigare förskolegård/park. Det har varit några upprörda grannar men överlag är åsikten att förskolor behövs. Och de gör de ju. Och jag tycker inte att man alltid ska spara träd för trädens skull. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt att hela parken kommer bli förskolegård till skillnad från halva idag. Förskolegårdar är ju sällan vackra, oftast rejält nedtrampade. Fast vad hade hänt om jag sagt "nej, jag tycker inte att det borde byggas här"? Bygget hade ju knappast stoppats.

Det här är självklart väsenskilt från de frågeställningar man kan stöta på på andra håll, men kanske borde vi alla fundera lite mer på etiken i vardagen. Och göra det bästa vi kan.

Lekredskap

Här kommer den utlovade bilden. Lekredskap KAN vara både säkra och fina.

Forumtorget, Uppsala

Det har varit en inbjuden tävling om Forumtorget i Uppsala och nu finns de fyra förslagen att titta på här. Vi gjorde förslag för baksidan av torget, mot Dragarbrunn, under andra året av utbildningen så det är kul att se vad de har hittat på. Har bara hunnit kasta en snabb blick på dem men är inte så imponerad. Känns lite som saker man sett förut? Nåja, planen är att gå igenom dem lite noggrannare och komma med vettigare kommentarer. Tråkigt att bara skriva att jag ska skriva saker senare, men det har varit ganska stressigt på jobbet på sista tiden. Och privat har bröllopssäsongen precis avlösts av födelsedagssäsongen, så det är fullt upp. Imorgon blir det en bild i alla fall.

Föreläsning

Föreläsningen med Kathryn Moore och Martha Schwartz var, som jag trodde, fantastisk och inspirerande. Synd att arrangörerna missbedömt intresset lite så några fick vända i dörren. Hoppas att de inte var alltför många.

Kathryn Moore inledde med att tala om sin bok Overlooking the Visual. Demystifing the art of design. Det var väldigt akademiskt och jag vet inte om jag fattade allt riktigt, men det verkar vara en intressant bok som jag planerar att skaffa. Det är ju jul snart om inte annat. Hon har kommit fram till en ny designteori som i princip går ut på att det går att verbalisera designprocessen och därmed lära ut den. Istället för att se design som något mystiskt som man antingen kan eller inte. Hon diskuterade även en del om skönhet är subjektivt eller objektivt och menade att vi måste komma ifrån de gamla idéerna om att det finns en universell och objektiv skönhet.

Martha Schwartz pratade lite om hur desigt och hållbarhet hänger ihop och övergick sedan till att visa en del av sida projekt. Exchange square i Manchester, en park i Beirut och stranden i Abu Dahbi bland annat. Mycket inspirerande och bildframkallande. De flesta projekten var ganska stora, men det finns väl alltid något man kan ta med till sina små projekt. Kanske inte till placeringen av sophus, men man vet aldrig.

De båda framstod som väldigt kompetenta, trevliga och roliga. Och väldigt jordnära och inte alls som kändisarkitekter. Jag kommer återkomma med en del tankar som uppkom under föreläsningen.

Roligt på jobbet

Idag gjorde vi det som är absolut roligast på jobbet: gick runt med en beställare på ett nytt projekt och spånade fritt vad man skulle kunna göra. Inga tråkiga begränsningar som ledningar, framkomlighet eller ekonomi. Verkligheten alltså, så mycket enklare allt vore utan den.

Imorgon är det föreläsning! Har varit pepp hur länge som helst, hoppas den lever upp till förväntningarna.

Böcker

Jag startade ju en bokblogg häromåret med tanken att skriva om landskapsarkitekturrelaterade böcker. (29 bokstäver! Inte illa.) Det gick inte så strålande, det blev väl sju inlägg. Jag läser ju mest skönlitteratur. Nu har jag i alla fall startat om den som riktig bokblogg med min vän och kollega Jenny. Och hittills har vi varit rätt bra på att uppdatera. Idag har jag dessutom skrivit om en för denna bloggen relevant bok, så då blir det en länk till.

Lekkor

Lekredskap måste inte vara vanliga och tråkiga, de kan också se ut så här:

Kossan med två kalvar står vid Gunnebo slott och är gjorda av Lars Jonsson, Tredimensionell form.

Maskros

Det här är fel

Finn fem fel:

Ok, två och ett halvt fel:
1. Det är alldeles för kort avstånd mellan redskapen.
2. Skifferplattor är inte ett godkänt fallunderlag.
2,5. Gräs är väl visserligen godkänt men inte så lämligt eftersom det ofta blir nedtrampat. Kanske inte så stor risk här visserligen.

Lekplatser

Orkar inte skriva så mycket idag, men här är en länk till en artikel om lekplatser från The Sunday Telegraph. Intressant, det finss mycket att säga om lekplatser, men det får bli en annan dag. Imorgon ska jag upp tidigt för att titta på när länsmuseet gräver ett hål, så nu måste jag sova.

Perennhäck

Vi var på kontorsresa till Göteborg nyligen. Det är positivt för bloggen, jag kan nog få till åtminstone fyra inlägg. Bland annat besökte vi Västra kyrkogården. Där har man bytt ut ett par risiga buskhäckar mot ett par nya fräscha perennhäckar.

Rudbeckia istället för spirea? En alldeles strålande idé så här i september, men jag kan inte låta bli att undra hur det ser ut resten av året? Fördelen med buskar är ju att de är lite mer permanenta. Det lär visserligen vara vårlök i raderna, men hur ser det ut under sommaren? Just nu är massverkan otrolig. Och gult och rosa som passar så bra ihop...

Söndag

Hade en massa planer på vad jag skulle göra idag, så mynnade det ut i att jag sitter i soffan. Försökte fixa lite på balkongen tidigare men jag får så mycket hjälp av katterna att jag gav upp. Det enda jag orkar producera här idag är en länk. São Paulo, staden där de har förbjudit reklam. Det är väldigt intressant, även om jag gärna sett fler före och efter-bilder. Och så kan man ju fundera på om det här är en hållbar väg att gå. Dessutom blir det ju inte helt reklamfritt, de skriver i artikeln om en bank som börjat måla sina kontor i en klarblå färg så att det ska synas på avstånd. Det är ju också reklam, bara på ett annat sätt. Och frågan är om det inte kan bli rätt hemskt i längden om alla börjar måla sina hus i reklamfärger. Eller så blir det alldeles, alldeles underbart.

WWMD?

Den 13 oktober är ett datum att skriva upp i kalendern, rista in i handleden och meddela alla sina nära och kära. Då kommer nämligen Martha Schwartz att föreläsa på Arkitekturmuseet tillsammans med Kathryn Moore. Martha Schwartz är min idol, jag tycker hon gör väldigt roliga saker. Hon verkar i gränsen mellan konst och landskapsarkitektur och har gjort många färgglada och slagkraftiga projekt. Min favorit är grodorna i Rio shopping center i Atlanta men även Bagel garden är ju en höjdare. Nu är det bara att hoppas att hon är lika bra i verkligheten som i tidningar och på internet. Smolket i glädjebägaren är att det anordnas i samband med en kurs på SLU, så studenterna har platsgaranti. Om inte jag får plats blir jag väldigt, väldigt arg... Men hoppas studenterna är för lata för att åka ner till Stockholm. Klockan sex börjar det, undrar hur långt innan man ska vara där?

Höst och nystart

Nu är det höst igen och som alltid blir jag sugen på att köpa nya block och pennor och sudd och kläder... Den härliga tillbaka-till-skolan-känslan, som blir ännu härligare när man inser att man inte behöver gå tillbaka till skolan. Jag är stor nu och får block och pennor på jobbet. (Ska bara köpa nååågra pennor, några fina). I alla fall tänkte jag försöka få till en nystart för bloggen. Får se hur det går.

Äntligen!

Idag inträffade det magiska: det var fortfarande ljus på himlen när jag gick från jobbet! Och inte bara en antydan och en rejäl skillnad. Jag förstår visserligen inte hur det kan gå från en dag med kolmörker till en dag med ljus som på bilden, men man får vara tacksam för de små miraklerna. Eller, egentligen vet jag ju precis hur det gick till, kombinationen av mulna dagar och övertid har väl gjort att jag inte märkt något tidigare. Nu är det bara att vänta in våren.

På tal om våren så var det ett citat från någon meteorolog på SMHI i Metro idag. Det sade typ att anledningen till att det inte är vår än är att plusgraderna behöver lite extra tid på sig när det varit en så svår vinter. Jag vet inte om personen ifråga var allvarlig med citatet men jag vet i alla fall vad jag skulle svarat en journalist som ringde om något sådant: "Det är inte vår än för det är fortfarande februari! Hur korkad får man bli?! Det är fortfarande VINTER!!!" Och det är därför jag inte är talesperson för något.

Som en liten bonus kommer en bild på himlen imorse. Som tur var hann jag till bussen fast jag stannade och fotade. Det har varit en bra dag idag.

Fåglar

Vi har börjat något slags fågelskådartävling på jobbet. Vi är ungefär jämbördiga när det kommer till kunskap och intresse (låg samt gryende) så det kan bli intressant. Hittills har jag sett:
-tamduva
-koltrast
-björktrast
-talgoxe
-blåmes
-domherre

Samt några måsar, som dock envisas med att flyga högt upp och undgå identifiering. Jag tror inte alltför mycket om mina chanser att mer än dubbla denna lista. Det kommer nog uteslutande bli fåglar man ser i Stockholms innerstad och förorter. Fågeln nedan får för övrigt inte vara med.

Vår längtan

Nu har det allt varit mörkt bra länge. Vetskapen att solen denna vecka börjar gå upp före åtta och ner efter fyra piggar upp en del, nu när inte ens snön är vit längre. Annars är det mest längtan som gäller. Efter sol, efter grönska, efter värme. Efter långa kvällar och ljusa nätter. Efter varma sjöar och solstekta gator. Så tittar man i almanackan och inser att det är minst en och en halv månad kvar tills det kan kallas riktig vår. Så då tittar jag på gamla kort istället. För sex år sedan var jag i Peru vid den här tiden. Det var varmt och grönt, och alldeles alldeles underbart. Och rätt jobbigt ibland.

Komma igång

Det är inte så lätt att komma igång igen när man haft bloggpaus. Och soffan är ju rätt mycket skönare än att leta fram den externa hårddisken och ordna ett uttag. Tiden just nu tillbringas mest med jobb och att längta efter våren. Som typ exakt alla andra i hela landet alltså. Idag har jag återigen noterat det intressanta faktumet att jobbet kan gå segt och trögt halva dagen för att komma igång ordentligt en halvtimme innan det är dags att gå hem. Då är det ju så dags att komma på briljanta idéer. Dagens idé: Ta bort vissa saker så blir det bättre plats.