Skrota LOU

DN publicerade en intressant debattartikel om lagen om offentlig upphandling i veckan. Den är skriven av Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet och Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malmö. Deras poäng är att LOU är onödigt krånglig och byråkratisk. Privata företag klarar av att göra bra  inköp och upphandlingar ändå och bättre inköpsavdelningar på kommuner skulle göra billigare inköp än dagens upphandlingar leder till. LOU leder också, enligt artikeln, till att leverantörerna blir mindre generösa och mer paragrafryttare eftersom en bra relation med myndigheten inte leder till fördelar i nya upphandlingar.

Jag tycker de har flera bra poänger. Lagen skapades med mycket bra syften, att se till att det inte slösas med skattemedel och att alla ska ha möjlighet att konkurrera. Den har, i vår bransch, framförallt lett till en rejäl prisdumpning av timpriserna. Det kan ju låta som en bra sak för beställarna, men priserna för projekten har knappast blivit lägre i samma utsträckning som timpriserna. Får man inte in lika mycket per timme behöver man oftast jobba några fler timmar istället.

LOU leder också till massvis med nedlagda timmar på att räkna på anbud. Ett slopande av lagen leder förstås inte nödvändigtvis till mindre anbudsarbeten, om den till exempel leder till att alla ska räkna på alla projekt. Jag vet inte vad det bästa sättet skulle vara, men det fungerar inte särskilt bra idag och jag hoppas att lagen kan ändras så småningom.

Fia med knuff

Utomhusschackspel har man ju sett ett och annat av, men detta fia-spel, skapat av min briljanta fd kollega, är ju så mycket bättre. Dels kan man vara många fler, dels behöver man inga specialpjäser som ska förvaras någonstans. Det enda som behövs är en tärning och några saker eller kamrater som kan fungera som pjäser. Förhoppningsvis blir det dock inte alltför många knuffar, fast det kan man förstås lösa genom att göra planen i gummi.

Hur tänkte de här?

Det här är en bit trottoar som jag passerar varje morgon. Den är inte bred till att börja med och som synes blir den snart smalare. Varje gång jag passerar undrar jag hur den som ritade detta tänkte. Det är ju inte snyggt med den smala gräsremsan, det är inte praktiskt och den lilla grönytan har knappast någon påverkan på dagvattnet. 

Det finns ingenting som tyder på att det från början var en annan utformning som skulle göra detta logiskt, men det är förstås en möjlighet. Men förmodligen är det bara en miss i utformningen, en yta som ingen riktigt tänkt på och som därför inte heller blivit bra.

Det syns så tydligt här, nedtrampat gräs, skräp och så den fånigt smala trottoaren som är kvar. Så mycket snyggare det hade varit om kantstenen gått utanför staketet. En större asfaltsyta, lättare att hålla ren och ingen besvärlig gräsklippning. Som det är nu så kan de väl vara glada för att gräset slits så att de slipper trimma där.

Nu är det ju så att det inte riktigt är meningen att man ska gå på den här sidan av vägen, kanske är det därför trottoaren är så smal. Men då hade det ju varit lämpligare att inte ha någon trottoar överhuvudtaget. Det finns en bredare gång- och cykelbana på andra sidan, men den är inte heller utan problem.

Slutsats att dra av denna lilla gräsyta? Det gäller att tänka på alla delar av projektet.