Arkitekturdag

Det var ju Arkitekturdagen förra fredagen och högtidlig utdelning av diverse priser. Jajamen, den här bloggen är rykande aktuell. Jag blev påmind om dagen på lördagen när priserna stod nämnda i DN och skrev upp det på min att skriva om-lista. Men det är inte priserna jag tänkte ta upp, utan det faktum att hela arrangemanget nästan alltid vänder sig uteslutande till husarkitekter. Jag har varit på dagen några gånger och det har varit intressant, men föreläsarna är husarkitekter som pratar om hus. Har man tur kanske någon nämner något om stadsplanering. Självklart är husarkitekterna i majoritet, men är det för mycket begärt att en föreläsning handlar om något annat? Helst landskap då, men det får väl varieras med inredning och planering, så att alla vi andra kan få något ibland.

Samma problem har för övrigt Arkitektur, som ändå har som mål att vara DEN arkitekturtidningen i Sverige. Tre sidor per nummer borde väl kunna avsättas till lanskap, inredning och planering? Ni kanske inte måste ta med vartenda arkitektritat fritidshus som byggs i landet?

Ok, nog med gnäll för denna gång. Jag tycker att det var riktigt bra kandidater till Sienapriset i år. Inte för att jag varit på något av ställena, men de ser lovande ut. Lite utflyktsmål till nästa sommar kanske?

Intervju med Martha Schwartz

På bloggen The Dirt publicerades för några dagar sedan en intervju med Martha Schwartz. Jag gillar ju hennes verk väldigt mycket och dessutom verkar hon vara en allmänt vettig person. Intervjun handlar om uthålliga samhällen och hon säger en hel del bra saker. Hon beskriver problemet att man (framför allt i USA) inte ser det byggda landskapet som landskap, utan att bara naturen kvalar in i det som är värt att bevara. Enligt henne bör även "mellanrummen", vägar, bakgårdar etc, få en genomtänkt utformning, och det kan man ju bara hålla med om.

The Dirt är överlag en intressant blogg. Den drivs av ASLA, American Society of Landscape Architects, och blandar intervjuer med inlägg om projekt och material. Tyvärr är alla inlägg väldigt långa och skrivna på ett inte alldeles lättläst språk. Men tar man sig bara tid kan man lära sig en hel del intressant.

Boende, igen

Jag är inte helt övertygad om att boendepresentationer är det bästa sättet. Det är inte helt lätt för folk att förstå att i princip allt är förhandlingsbart när man presenterar vad som ser ut som ett färdigt förslag och det är svårt för många att läsa ritningar. Många har kommit för att lyfta sin hjärtefråga och kan ha svårt att släppa den även om man under mötet kommer fram till en lösning. En del verkar utgå från att arkitekter är onda alternativt inte förstår någonting. Det är klart att man inte kan ha samma förståelse för ett område om man inte bor där men bostadsgårdar är inte sååå olika varandra och det här är vårt jobb. Det är heller inte så att landskapsarkitekter hatar grönytor och vill göra fula gårdar åt folk. Det är bara det att vi har ganska många aspekter att ta hänsyn till, de boende, skötsel, lagar och regler. Vissa saker kanske är fullt logiska även om det inte verkar så.

Hur ska man då göra det bättre? Jag själv behöver jobba lite på mina presentationsskills. Problemet är att vissa saker som för mig är självklara är obegripliga för lekmän, medan saker jag tror kan behöva förklaras i själva verket är jätteenkla. Det blir också svårare för att man aldrig vet vilka som kommer och vilka förkunskaper de har.

Det bästa presentationssättet vore nog med modell, det är lätt för de flesta att förstå. Men det är dyrt att bygga. 3d-modeller kommer väl komma mer och mer, men för små företag som oss är det dyrt med cadlicenser. Och man kan nog inte helt gå ifrån planer, de visar ju trots allt hela området. Fler perspektiv/photoshopbilder ökar förståelsen men tar också tid och blir dyrt. Och förmodligen skulle antalet medverkande på boendemötena inte bli större.

Det tål att funderas vidare på. Det borde väl finnas något bättre sätt?

Boendepresentationer

När vi ritar bostadsgårdar går det oftast till så här: Vi pratar med beställaren och besöker gården, skissar upp ett förslag, diskuterar det med försäljaren och gör en del ändringar och gör sedan en färglagd presentation som de boende får titta på. Oftast har man ett möte där jag presenterar förslaget och de boende får tycka till. Bakom det hela finns en demokratitanke, folk ska få påverka sin boendemiljö. Tyvärr känns det inte som att det här är det bästa sättet att engagera folk. Ett typiskt boendemöte har fyra deltagare, oftast äldre. Oftast tycker folk inte så mycket mer än att det är bra att det ska byggas om. Ibland får man önskemål om mer eller mindre lek, fler sittplatser, grillplatser, vissa speciella växter och ibland får man gnäll. Dessvärre är det sällan konstruktivt gnäll utan mer av typen "jaha, är det här det bästa sättet att göra det här?" (eh, ja? gör nåt bättre själv då! säger jag inte) Antar att det är en blandning av att folk inte kan sätta sig in i planer så snabbt, inte förstår hur lätt det är att ändra saker i det här skedet och att vi ändå som landskapsarkitekter är bra på sådant här. Men ur demokratisynvinkel kunde man lika gärna strunta i dessa möten. Fast nu har ju alla möjlighet att säga sitt.

Bloggtips

Det är fullt av bloggar på internet men inte så lätt att hitta bra arkitektur- och byggrelaterade bloggar. Jag tänkte tipsa om en jag nyligen börjat följa: Pruned. En slags blandning av samhällsbyggnad, konst och landskapsarkitektur typ. Jag gillar bland annat serien (Im)possible Chicagos om möjliga och omöjliga framtidsscenarion för Chicago.

Artikeltips

Jag vill tipsa om en artikel på branschaktuellt.se, Arkitektur - Synovate, Såpa eller Mediasoppa? Den handlar om hur vi ska veta om vi bygger den bästa arkitekturen och om man egentligen kan lita på opinionsundersökningar. Dessutom ifrågasätter den värdet av läsartävlingar som de Metro har kört några gånger där man ska rösta på fyra olika arkitektförslag baserat på snygga illustrationer. Artikeln kommer väl inte direkt med några lösningar, men den är tankeväckande.

Symboler

Ingen, i Stockholm i alla fall, har väl missat diskussionen om tv-eken. Riskerar den att falla när som helst eller kan den stå i flera hundra år till? Vill staden fälla den i en lömsk "almarna i Kungsan"-liknande kupp eller är de på riktigt oroliga att trädet ska rasa på en bil?

Jag tycker att det här är en riktigt irriterande debatt. Det finns inga planer på att bygga en tunnelbaneuppgång här, så Kungsträdgårdsargumentet är riktigt platt. Att det flera år in i framtiden eventuellt ska byggas en spårväg förbi här är knappast anledning till att fälla den nu. Jag är övertygad om att Trafikkontoret vet betydelsen av trädet och att det inte var med glada flin man tog beslutet.

Majoriteten av de som uttalat sig i media (som jag sett, jag har inte följt debatten särskilt noga) är boende i området, utan specifierad trädexpertis. Jag är inte heller trädexpert och har inte tittat på trädet på senare år i verkliga livet så jag väljer att tro på stadens expert. Det kanske är naivt. Man kan nog i alla fall utgå från att Trafikkontoret väljer att ta ned eken i god tid innan den faller. Den står mitt i gatan. Om den rasar är risken stor att grenen/trädet träffar en bilist eller gående. Med risk för dödsfall. Är det något som känns ok?

Det som mest stör mig är dock att alla dessa människor som vill hindra fällandet av ett träd lyser med sin frånvaro när andra delar av naturen runt Stockholm hotas. Norra Djurgården och Albano är områden i utkanten av Nationalstadsparken som ska bebyggas. Är det någon som står där och protesterar? Staden växer utåt och inåt och man kan inte bevara allt.

För övrigt är en ny ek uppdriven på plats och ska återplanteras när trädet är fällt. Förhoppningsvis kan den stå i nästa tusen år.