Så, nu har staden bestämt att Delphinium inte ska byggas i alla fall. Vet inte riktigt vad jag tycker om det, var aldrig så förtjust i förslaget, men det känns lite fegt av staden att backa nu. Varför ha en gigantisk arkitekttävling med ett mål att få en spektakulär byggnad och sedan backa när folk börjar klaga? Antar att det beror rätt mycket på klagomålen och att budgeten bara är en förevändning. Det verkar ju finnas hur mycket pengar som helst till fula skyskrapor till exempel.
Det verkar vara lite blandade känslor: Kritik jublar, Arkitektur rapporterar utan åsikter (kul på en blogg, verkligen), Peder Alton är ledsen, Roger Mogert är chockad och bestört (heta känslor är alltid roligt), Ola Andersson är glad. Här är Madeleine Sjöstedts inlägg förresten.
Men allvarligt Bengt, som jag sett kommentera på ett flertal artiklar, är det inte lite fånigt att promota sitt eget förslag nu? Tror nog det finns många som anser att deras förslag förtjänstfullt löser alla problem, men som inte är lika bittra.
Jag har ett förslag på lösning på hela problemet: en ny tävling. Alla får rita ett bibliotek var som helst i Stockholm. Så kan vi få en del spännande förslag. Kanske kombinera det med badringen som det blev så mycket tjafs om för något år sedan. Eller lägg det i en problemförort, så att alla segregerade innerstadsbor får en anledning att åka dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar