Vilostund

Ah, efter en lång stärkande promenad behöver man lite välförtjänt vila. Var ska jag sätta mig tro? På den mysiga bänken med utsikt och som har skydd bakom ryggen? Nej, jag vet, jag väljer de här som står mitt på gräsmattan. Med utsikt över gräs, asfalt och några förvuxna buskar.

Det är ju väldigt, eh, mysigt? Jag brukar passera här ganska ofta och jag har aldrig sett någon som suttit på bänkarna. Eller känt mig lockad att slå mig ned. Nu är det ju inte helt lätt att förutsätta var folk kommer vilja sitta, men här tycker jag nog att man har missat det väsentliga:
-det är bra med skydd i ryggen, man vill inte känna sig för utsatt
-det är bra med något att titta på, något mer än en sparsamt befolkad gångväg
-det är bra om man inte behöver gå alltför långt för att sätta sig
Dessutom finns det två bänkar i buskaget man ser till höger i bilden, bredvid gångvägen. 20 meter bort, betydligt mer lockande. Eller så går man bara hem och vilar sig där.